Mamma, är lik sin mamma....

Jag har alltid fått höra att jag är sååå lik min mamma, jag brukade bli väldigt förargad över detta men jag har nu börjat inse att alternativet skulle vara att vara lik min pappa, och han har om ärligheten ska fram lite väl mycket skäggväxt för att det skulle klä mig. ;-)
När jag var yngre däremot då var det fruktansvärt att höra, mamma var ju jättegammal, inte var jag väl lik henne!
Jag insåg inte att när folk tog oss för systrar så var det mer en komplimang till mamma än en förolämpning till mig.

I alla fall i de flesta fall...

Efter gymnasiet så jobbade jag och mamma på samma företag, fast på olika avdelningar och en dag kom det en 14-årig praoelev. Hon hade dagen innan varit på mammas avdelning och nu skulle hon vara hos oss. Hon satt och berättade om vad hon gjort dagarna innan och någon nämnde i förbifarten att det var min mamma hon hade varit hos.
Praoeleven vänder sig om i 110, stirrar på mig och utbrister, så spontant som bara en 14-åring kan:
- Mamma! Man skulle kunna tro att hon var din lillasyster!

Det kan jag inte ta som en komplimang, oavsett hur jag vrider och vänder på det!