Skillnaden mellan mamma och pappa...

Den senaste veckan har jag inte lyckats få Skrutten att sova mer än 30 minuter åt gången under dagtid, vilket är alldeles för korta stunder för att han ska vara pigg. Han vaknar som en klocka efter en halvtimme och vägrade somna oavsett om jag var i rummet eller utanför.
Sen blev det helg och R skulle få honom att sova middag. De är inne i sovrummet och jag sitter vid datorn. Efter 30 minuter hör jag hur min son mycket riktigt vaknar som vanligt, han skriker lite och sen blir det tyst. Jag är förstås övertygad om att R har tagit upp honom men när jag kikar in en halvtimme senare så ligger Skrutten och sover i spjälsängen och hans pappa ligger i vår säng och sover lika gott han också. 2½ timme senare vaknar de till liv.
Jag frågar R vad han gjorde, hur lyckades han få Skrutten att somna om?!?
- Vadå, har han vaknat? Säger den ovetande pappan mycket förvånat, han hade sovit sött hela tiden...
*Morr* varför går det inte så lätt för mig!??

Så gick jag och funderade på vad som egentligen kunde vara skillnaden och idag gjorde jag ett experiment. När han vaknade efter en halvtimme la jag mig på sängen och gjorde svaga snarkljud, och jodå, efter några minuter så somnade han om!
Där hade vi alltså skillnaden mellan hans far och hans mor...
Nackdelen var bara att så fort jag slutade göra snarkljud så vaknade han till, jag fick ligga där och låtsassnarka i en halvtimme innan han kunde sova utan dem.

Ok, alla sätt att få honom att sova är ju bra, men det är lite frustrerande, det finns ju faktiskt liiite annat jag skulle behöva hinna med att göra på dagarna, det skulle vara väldigt praktiskt att få lite gjort medan han sover. Men nej, då får jag ligga och låtsas snarka! Jag kan inte ens passa på att sova själv, för då upphör ljudet.
Fast det är klart, vem har sagt att det ska vara lätt... ;-)