Var är pappa?

I två månader har Skrutten haft båda sina föräldrar hemma. Två månader, det kändes som en sån lång tid... innan den började.
Det har varit underbart men idag började R jobba igen.
När Skrutten vaknade i morse gick jag in med honom till våra sängar för en mysstund på morgonen, som vanligt.
Det var lite halvskumt i rummet. Skrutten tittar bort mot sängen.
- Dada!
Pappa svarar inte. Men han kanske sover, det har ju hänt förut.
Jag sätter ner min lilla kille på sängen och han kryper raskt över till R sida och känner på det stora duntäcket, men det sjunker bara ihop.
- Dada?
Han vänder sig om och de stora ögonen tittar undrande på mig.
- Pappa är på jobbet, han kommer hem ikväll.
Han tittar efter i duntäcket en gång till för säkerhets skull, men det är fortfarande tomt.

När vi sen kommer in i vardagsrummet skyndar han fram till de låga fönstren, ställer sig på tå och kikar ut. Precis som har brukar göra när R klipper gräset.
Kanske, kanske kommer pappa att gå förbi?
Men ingen pappa visar sig, det är alldeles tyst i trädgården.
Det enda som hörs är mammas hjärta när det knakar till och brister, hon tänker på de barn som förlorar en förälder.
Tänk att försöka förklara för sina barn att mamma/pappa inte kommer komma hem igen...någonsin.
Det gör så ont att ens tänka tanken.