Oväntat besök

Nu kommer jag att verka urtråkig, men jag tycker faktiskt att det är rätt jobbigt att få oväntat besök.
Ingen hurtfrisk gevaliatös här inte.
Jag vill gärna att folk ska ringa innan.
Jag vill ha tid att plocka undan mina skitiga trosor som ligger på hallgolvet (halvvägs påväg till tvättkorgen) och jag vill ha tid att dra en borste genom håret och sätta på mig en tröja som inte är alltför full av barnmatsfläckar.
Jag vill få en chans att säga att det faktiskt inte passar så bra just då om så är fallet.
Idag fick vi besök som ringde en liten stund innan och anmälde att de skulle komma. Nåja i alla fall bättre än ingen förvarning alls...
Sen när de väl kommer blir de sååå besvikna att Skrutten sover. Klockan var två och vi hade äntligen fått honom att somna, halvkrasslig och övertrött. Det märktes (även om det inte sades högt) att vi liksom gärna kunde få erbjuda oss att gå och väcka honom så han kunde visas upp.
Troligt.
Ring innan, fråga när det passar, då kan vi tala om när han troligtvis kommer vara vaken, pigg och glad och tillgänglig för att träffa folk.
Jag vet att många antagligen tycker att jag är skittråkig som inte är mer spontan. Men så är det. Jag är trist, jag vill kunna planera, och jag trivs med att vara så.