Vanebildande

Jag kan inte riktigt med ord beskriva hur skönt det har varit att vara borta i helgen, stressen fullkomligt rann av mig.
Jag har inte funderat eller bekymrat mig över något att alla måsten som finns hemma. Jag har fiskat kräftor, fiskat med nät och fiskat med kastspö. Det var så rofyllt, stå ute båten och kasta ut linan gång på gång. Underbart avkopplande.
För att inte tala om när vi var ute och vittjade kräftburarna. Klockan var någonstans runt midnatt och det var alldeles becksvart ute på vattnet medan vi satt i båten och lyste ut över det mörka med en ficklampa för att hitta flötena.
Det är så tyst, det enda man hör var våra låga röster, årorna som roddes fram i vattnet och det lågmälda klapprandet från kräftorna.
Känslorna som kom var överväldigande.
Lugn.
Ro.
Avslappning.
Livskvalitet!

Jag hade lätt kunnat vänja mig vid att bo sådär, bara frukostutsikten var tillräckligt för att få mig att vilja stanna för alltid.