Idag var en sån dag när inget varit bra. Gnäll gnäll.
Jag vill inte sitta hos dig, släpp ner mig!
Jag vill inte vara själv på golvet, ta upp mig!
Inget passade, inget var roligt.
Så fick jag en snilleblixt (det är otroligt vilken kreativitet som kan frammanas av några timmars barnskrik ringande i öronen)
Dammsugaren!
Iväg till städskåpet och ut med eländet, in i kontakten och på knappen.
*Broom!*
Hokus pokus filiokus
Min lilla kille förvandlades från ett missnöjt skrikande litet monster till en lycklig liten Skruttunge igen.
Han gick glatt tätt efter dammsugaren och tittade förnöjt, efteråt roade han sig säkert en halvtimme med den på egen hand.
Och så fick jag ju städat till på köpet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tänk om alla hade så städglada barn! :-D Elliot är rädd för dammsugaren. S. får alltid dammsuga och medans han är på en våning så får vi vara på den andra våningen.
Skicka en kommentar