Ännu ett slagsmål med symaskinen

Jag skulle sy kanterna på ett stor tyg igår, ställde in sicksack och började. Det gick inte alls. Tyget bara trådade upp sig.
Efter sjuttioelva försök satte jag mig till sist och slog i instruktionsboken till symaskinen. Den föreslog att jag skulle prova nåt som hette överlappningsstygn (eller nåt sånt).
Jaha ja.
Rattade och vred för att få rätt inställningar och gjorde ett försök. Det gick bra ett par decimeter och sen blev det skit igen. Tråden hoppade ur, korvade sig och kanterna fransade.
Efter sjuttiotolv försök var jag så frustrerad att jag hade allvarliga funderingar på att köra sprättaren i låret bara för att få ur mig lite ilska.
Jag lät bli.

Maken satt i andra soffan och tittade. Jag kunde nästan höra hur han funderade över hur jag skulle ta ett erbjudande om hjälp. (Det är inte alltid jag är så trevlig när jag är frustrerad.)
Till sist frågade han i alla fall om han skulle hjälpa till...
Jag muttrade lite och lämnade över maskinhelvetet.
Han satte sig och skruvade sönder halva maskinen för att få ut trådarna som jag lyckats få att fastna på alla möjliga och omöjliga ställen. Så passade han även på att rengöra och olja den.
- Ehm.... har du gjort rent den nån gång? Frågade han inifrån dammolnet som steg upp.
Que?!? Ska det vara nödvändigt???
Efter mycket fipplande och skruvande började han i alla fall sy och maskinen samarbetade totalt. Alla kanter syddes utan problem.
Jag är sur och avundsjuk. Varför kan han sy och inte jag?!?
(Den som säger nåt om handhavandefel hamnar på svarta listan!)