Röster i natten

01.15 vaknade jag av att jag hörde röster.
Jag fattade ingenting.
Sömnig låg jag kvar i sängen och försökte koppla ihop det.
Var det några som gick förbi på gatan och pratade högt? Nej... även om vi hade fönstret på glänt så ligger vårt sovrum mot trädgården på baksidan, det hörs inte sådär bra...
Jag lyssnade lite till, det lät som tonåringar, utanför sovrumsfönstret(!?!)
Vad sjutton!
Jag smög fram mot fönstret och stack ut huvudet.
Precis nedanför satt en tjej och en kille i 15-års åldern och pratade. Antagligen för att komma in under tak då det regnade lite.
- Ehh... ni skulle inte kunna sitta nån annanstans och prata? Frågade jag vänligt.
Två förvånade ansikten vändes upp mot mig.
- Jooo.... svarade killen lite förläget.
- Så bra, tack!
Jag och gick och la mig igen.
Jag fattar inte, man går väl inte in och sätter sig i någon annans trädgård mitt i natten?
Det är klart, som tonåring gör man väl en hel del märkliga saker, men ändå... Hade det varit vuxna hade jag blivit förbannad.
De gjorde ju inga dumheter, men ett staket känns hur som helst ännu mer efterlängtat.