Rollerna vi spelar (Eller: Min makes andra personlighet)

Alla är väl olika personer i olika situationer. Vi beter oss olika beroende på vilka vi umgås med och beroende på vad som förväntas av oss. Det kan vara svårt att ta sig ur en sån roll, man fastnar liksom.
Ett slående exempel på detta är när maken träffar sin bror. De mötena blir alltid likadana, de börjar tävla – om allt. Vem som har bäst bil, bäst tv-spel, bäst mobil, bäst TV. Vem som gjort si och vem som gjort så och varför just detta gör att de är bäst.
Allt är en tävling.
Samma saker, varje gång, som en ritual de måste ta sig igenom. Visst görs det på ett skämtsamt vis, men undertonen är ändå... ja jag vet inte, konstig. Till sist upplever jag dem som så dryga att jag bara känner för att resa sig och gå därifrån. Men det gör jag oftast inte, jag sitter snarare helt förstummad och funderar över vad som hänt med min make? Varför sitter han och tävlar om saker som jag vet egentligen är ganska oviktiga för honom? Varför uttrycker han saker som jag vet att han egentligen inte tycker?
Och jag kan inte låta bli att undra - trivs de själva i sina roller? Tycker de att det är roligt varje gång? Eller önskar de kanske innerst inne att de kunde umgås utan att hamna i samma gamla hjulspår, men har vid det här laget gjort dem så djupa att de inte vet hur de ska ta sig ur?