Det är inte så att jag gillar när Skrutten är sjuk, inte alls, jag hatar när han känner sig dålig. Men det finns faktiskt en sak som gör det lite mysigt också - han blir så gosig! Annars är det ingen direkt myskille vi har. Det blir nån snabb kram då och då innan han virvlar iväg på nya äventyr och bussträck men det händer aldrig att han kryper upp i knät och bara vill sitta där. Idag somnade han i min famn lutad mot min axel, och att ha honom där och kunna lukta på hans hår, stryka över hans kind och vagga honom när han sov oroligt var faktiskt väldigt mysigt. Det påminde lite om när han var bebis. För det har jag insett nu... han är ingen bebis längre, han har hux flux förvandlats till ett busigt litet barn istället. Hur gick det till?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är sjukt hur fort den lilla bebisen försvinner. Har du inte bebislängtan? Jag längtar hela tiden :-D
Elliot håller på att få sina sista tänder och vaknade i natt och grät. I med supp och sedan satten jag mig i soffan med honom i famnen. Han pillade mig i håret och jag kände hur han slappnade av mer och mer tills andetagen blev långsamma och djupa och det var så mysigt så jag hade kunnat sitta där hela natten.
Skicka en kommentar