Skyll dig själv liksom

Hur är det med dig då?
Visst är det ofta man får den frågan. Vad ska man egentligen svara?
Ett intetsägande Jodå, det är bra, hur är det själv?
Eller sanningen... Jag är skittrött / önskar att jag fick sova lite mer / håller på att få den fjärde familjeförkylningen denhär hösten.
När jag svarar jag det senare får jag alltför ofta höra:
- Mhm, men det är så det ÄR att ha småbarn! (Underförstått: det skulle du tänkt på innan lilla vän)
Ofta sägs det med en lite nedlåtande ton och ofta kommer kommentaren från kvinnor som redan gått igenom småbarnsåren och som nu liksom smånjuter lite av att vara av med allt ”det jobbiga” med den tiden och av att det ”drabbar” någon annan.
Blir så less.
Det är klart jag vet att man blir trött av att ha barn, det är klart att jag vet att vi kommer att ha miljoners förkylningar och annat skit de kommande åren.
Men det gör det inte mindre jobbigt!
Hur förväntas jag egentligen reagera?
- Jaha, menar du att jag kommer att vara trött LÄNGE? Jaha är små barn sjuka OFTA? Tack snälla för informationen, men att du inte sa något tidigare, då hade jag kunnat överväga en gång till om jag VERKLIGEN ville ha barn!
Seriöst, bara för att man fått barn (med allt som hör till)
av fri vilja, betyder det att man inte får tycka att det är jobbigt ibland utan att få det slängt i ansiktet?