Jag fattar det inte.
Visst kan jag förstå om man önskar och hoppas på det ena eller det andra. Önska får man väl göra hur mycket som helst, men just när önskan övergår till besatthet.
DET fattar jag inte.
Ett par i min bekantskapskrets deklarerade när deras andra pojke föddes att de minsann skulle fortsätta tills de fick en flicka.
De har 6 barn idag, alla med snopp. Snopet.
Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om grabbarna, kul att vara det nästa bästa, när föräldrarna egentligen ville att de skulle födas en flicka.
Usch, jag tycker det är hemskt.
Sen hör man ibland de mest korkade anledningarna till varför man vill ha en dotter.
”Jo men det skulle vara så roligt att få klä henne i klänningar och få fixa med håret”
(Ja, jag har faktiskt hört detta, flera gånger till och med!)
Skaffa en docka för sjutton!
Tänk om det sen kommer en dotter som visar sig vara en riktig pojkflicka? Som tycker att morsan kan ta sina rosetter och volanger och köra upp dem på lämpligt ställe. Osis.
Min lilla Skruttunge, du är inte och kommer aldrig att bli det näst bästa, du är helt perfekt precis som du är.
Med snopp och allt.
1 kommentar:
Jag fattar inte heller det. Min svägerska har två killar och har sagt att om hon visste att det skulle bli en tjej så skulle hon skaffa en till, inte annars.
Jag tycker det låter jättekonstigt. Man vill väl ha ett barn, inte ett kön? Jag struntar fullständigt i om Willa hade blivit en Wille, h*n hade blivit lika älskad ändå och inget av mina barn ska någonsin känna sig som det näst bästa.
Skicka en kommentar