1-års kalas för lille E idag. 6 barn i ungefär samma ålder med respektive mammor och en pappa.
Det var livat vill jag lova.
Men jag gjorde en upptäckt, jag kan inte prata bebiska.
Nån av ungarna kommer fram och säger:
- Gaga
-Ja, Heeej! Säger alla de andra mammorna i kör.
Jag sitter som ett frågetecken.
- Tata
- Ja, Titta! Ljuder det unisont.
Så håller det på, det spelar ingen roll vilket barn det är som pratar, allihopa tolkar babblandet på samma sätt.
Det händer ofta att jag inte förstår vad min egen lilla Skrutt menar när han säger något. Mamma och Titta är typ det enda jag fattar. Att förstå andras barn är en utopi.
Har andra mammor någon slags medfödd gen som gör att alla bebisars prat framstår som det klaraste språket i världen?
Jag kände mig faktiskt lite ledsen när jag gick därifrån.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Nu pratar ju inte Elliot alls (förutom "momma" ibland som jag tolkar som mamma :-D). Det låter mest gaga, dejdejdej o.s.v. och jag har faktiskt ingen susning om vad han bubblar om. Speciellt när han är upprörd och arg så viftar han och det bubblar läten ur honom men jag kan inte ens gissa vad han menar =)
Skicka en kommentar