Det klingar falskt (Eller: Hur man får IG i kundbemötande)

Jag undrar hur mycket av besvikelsen hos fotografen som beror på själva besöket.
Det kunde ha gått bättre.
Här har vi (på deras förslag) ordnat barnvakt mitt på dagen en veckodag, vilket säger sig självt att det inte är det lättaste. Och när vi kommer dit prick klockan 11 då vi skulle vara där möts vi av en skylt på dörren:

Fotografering pågår,
ring XXXXXX
eller återkom om en timme.

Ehh.. jaha, ringer numret och möts av en telefonsvarare. Praktiskt.
”Återkom om en timme” En timme från när?
En timme från när lappen sattes upp? Som var.... ja just det. Inte så lätt att veta.
11.10 kom någon i alla fall en tjej och öppnade, en tjej som var extremt trevlig.
Om hon fick säga det själv.
Personligen tyckte jag att hon verkade vara en av de mest falska och genomskinliga människor jag någonsin mött.
- HEEEEJJJJ!!!
Det var konstigt att inte rutorna sprack av det gälla ljudet.
– Hej, vi hade bokat tid för bildvisning klockan 11.
- Ok, kom här Stefan och Carola så ska vi titta på era bilder.
Vad nu? Hade jag drabbats av tillfällig sinnesförvirring när vi var där senast? Jag hade tydligen lämnat helt fel namn! Nehej, hon pratar över våra axlar med paret som står bakom oss och placerar dem vid en dator.
Hon vänder sig tillbaka mot oss.
– Och hur var namnet?
Jag talar om vad jag heter och hon vänder och går iväg till en annan dator.
Väl där sätter hon sig och ska börja ta fram våra bilder då hon får syn på en annan kund som hon helt enkelt måste prata lite med.
Hon vänder ryggen åt oss. Igen.
- Åh så fina bilderna blev och bla bla bla bla bla bla...
Jag börjar rota i väskan efter lämpligt tillhygge, kanske har jag lyckats packa ner ett basebollträ, en golfklubba eller för all del, jag börjar bli så arg att jag skulle ha kunnat åstadkomma ganska stor skada även med Skruttens mjukisskallra.
Tyvärr är väskan retfullt tom på både lämpliga och olämpliga vapen.
När jag är på väg att böja mig ner för att ta av mig skon och kasta i huvudet på människan verkar hon trots alla komma ihåg att hon faktiskt hade ett jobb att sköta och vänder sig tillbaka mot oss.
- Hur var namnet nu?
Jag talar återigen om vad jag heter.
Vilket var samma sak som 5 minuter innan.
Det var väl märkligt.
Hon letar reda på bilderna och klickar upp dem.
- Åhhh så sööööt! Säger hon och pekar på några till synes helt slumpmässiga bilder.
Det var så falskt och kom så rutinmässigt (även om det märktes att hon själv trodde att det verkligen lät som hon menade det) att jag hade lust att spy.
Sen kommer hon tillbaka och stör med jämna mellanrum när vi sitter och tittar.
- Går det bra? *Gällt och falskt*
- Ja. *Mycket kort i tonen*
- Ja dendär bilden är såååå fin!
- Mmm... *Men fatta vinken!*
- Åhh sååå söööööt!!!
Då börjar jag allvarligt fundera på om det kanske inte skulle vara värt en polisanmälan för att få klappa till henne, bara lite...
Som tur är kommer tjejen som fotograferade och tar över istället. Betydligt mindre falsk, tack och lov.
Hon började dessutom med att be om ursäkt för förseningen och förklarade att det hade kört ihop sig lite för dem.
Vilket jag köper rakt av, det kan bli så ibland, men att säga något liknande hade den första bruden inte ens reflekterat över att det kunde vara lämpligt att göra?
Vi bestämde oss, beställde, betalade och gick därifrån.
Med en ganska dålig smak i munnen.

Chansen att vi någonsin kommer att anlita dem igen?
Jag kommer osökt att tänka på uttrycket:
When hell freezes over!

Någon som kan stava till K U N D S E R VI C E ?