Min sons erfarenhet av att leka med klossar har hittills varit begränsad till några få sekunder på öppna förskolan, de få sekunderna det tar innan något mer intressant kommer in i synfältet.
I hemmets lugna(re) vrå har han nu haft lite mer tid att försöka förstå sig på dem. Tidigare har han bara haft duplo och det har han lyckats behärska ganska bra, klossarna ser ju ungefär likadana ut och borde följaktligen fungera på samma sätt. Trodde han.
Frustrationen som uppstod när de små fyrkantiga tingestarna vägrade att fästa vid varandra var nästan utan gräns. Varför fungerar det inte!?!
Däremot är det väldigt roligt när vi bygger torn, han går fram och petar lite på den höga stapeln som svajar oroväckande. Då backar han och ser jättebusig ut, precis som om han skulle göra något väldigt roligt som han egentligen inte får. Proceduren upprepas några gånger innan han inte kan hålla sig längre och med förtjusta tjut river alltihopa så att klossarna far över vardagsrummet. Han ser så lycklig ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
ja du, riva saker är sååå roligt i den där åldern. Det har båda våra älskat. Nu är det ännu mer kreativitet i destruktiviteten.......
hörde berättas om ett par barn som tapetserat en hel hall med mammas trosskydd... :-)
*skrattar* vad tjusigt, om inte annat måste man ju beundra kreativiteten. :)
Skicka en kommentar