♫ Jag kungen är över alla här... ♫

Fröken M berättade igår att hon hade varit ute med de
6 minsta barnen och lekt. När det var dax att gå in hade alla barnen snällt sprungit och ställt sig vid dörren, men helt plötsligt hade Skrutten försvunnit därifrån.
Fröken tittar sig omkring och får syn på honom. Uppe på en stor sten som till och med barnen på den stora avdelningen har svårt att ta sig upp på.
Hjärtat hade åkt snabbhiss upp i halsen på fröken M.
Så nongalant hon kunnat hade hon gått mot honom utan att titta direkt på honom samtidigt som hon bett en stilla bön att han skulle stå still. När hon kommit inom räckhåll hade hon kastat sig fram och fångat in honom, en aning stressad.

Jotack jag känner igen känner igen känslan...
Klätterfantasten nr 1.
Apgenerna har jag hört går i arv på faderns sida.
*nickar kunnigt*