Apropå det förra inlägget så är jag glad att jag börjat blogga istället för att skriva dagbok. Här ser jag till att censurera tillräckligt för att andra ska kunna läsa redan från början. :-)
Lite inspirerad av dagböckerna satte jag mig och läste igenom lite gamla blogginlägg från när Skrutten var riktigt liten och det slog mig hur mycket jag valt att lägligt "glömma bort"
Alla nätter som var som denna t ex, hur orkade vi?!?
12/11-07 - En typisk natt
Jag vet att jag var helt förstörd, helt slut och grinade säkert 23 av dygnets timmar, men ändå, vi tog oss igenom det.
Jag vet inte hur många gånger vi fick höra:
"Inte för att det är någon tröst nu, men det blir bättre"
Lite tröstande var det trots allt, även om jag just då inte riktigt trodde på det.
Framförallt de tre första månaderna tyckte jag var skitjobbiga, men vet ni vad? Det blev bättre!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar