Jag har så mycket fördomar...

Jag tycker att kvinnor och män är precis lika duktiga,
men
nog är kvinnor som kan meka med bilen imponerande,
och visst förtjänar män som sköter hushållet frivilligt lite beröm?

Jag dömer inte människor beroende på var de kommer ifrån, men
stockholmare är ju bara så dryga,
amerikaner tror att de är bäst i världen,
arabiska män förtrycker kvinnor,
och fransmän är ju snorkiga som få!

Jag tycker att alla människor förtjänar samma chans att göra ett första intryck,
men
jag blev uppriktigt förvånad, när den långa, smala, gudomligt snygga blondinen visar sig vara trevlig,
eller när killen som ser ut som världens största tönt visar sig ha jordens bästa humor.

Fördomar och generaliseringar, de ligger på lur i mitt inre, trots att jag inte vill.
Trots att jag vet att alla inte kan dras över en kam måste jag anstränga mig och tänka på att ge alla samma chans.
Är det inte hemskt, borde det inte vara helt naturligt?
Det värsta är nästan när en person verkligen stämmer in på de förutfattade meningar jag har, då är tanken inte långt borta - jaha ja det var väl det jag visste, det är så typiskt!

Världen är fördomsfull, jag är fördomsfull,
men
jag är medveten om att jag har fördomar,
och det är en klar förutsättning för att kunna göra något åt dem!