Ibland är jag väldigt glad över att ha grannar. Som idag, när både Skrutt och jag verkar ha vaknat på fel sida och sen varit på kollisionskurs sen dess.
När jag är sekunder från att sätta ut ungen på blocket får grannarna besök av barnbarnen i samma ålder.
"Vill Skrutt komma över och leka? Kanske följa med bort till lekparken sen"
"JAAAA!!" Ville jag skrika. Men eftersom grannen eventuellt skulle kunna misstänka att ungen inte var så rolig att ha och göra med vid en sån reaktion log jag i stället rart och sa:
"Å tack så mycket, det vill jag... ehh... han gärna."
På med jackan, ut genom dörren, göra en stor kopp te och sen bara: andas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar