Dubbelgångare

Det finns en kille på mitt jobb som är så sjukt lik min lillebror, om än i några år yngre version.
Han är så pass lik att jag första gången jag såg honom, ute på personalparkeringen, var på väg fram och frågade vad sjutton han gjorde på mitt jobb, tills jag insåg att han var aningens för lång för att vara brorsan.
Jag hajar till varje gång jag ser honom, och kan inte låta bli att le lite för mig själv.
Nu är jag rädd att den stackars killen ska märka nåt och undra vad det är för jäkla miffo som liksom rycker till och fånflinar varje gång han kommer i närheten.
Funderar på att gå fram och förklara att "Nej, jag är faktiskt inte dum i huvudet, det bara verkar så."