Vad är det som går och går...?

Jo det är en liten skrutt som just lärt sig behärska denna otroliga konstform.
Inte utan stöd, men allting som är tillräckligt lätt för att flytta med kroppstyngden har plötsligt fått fötter härhemma. Dammsugaren, köksstolarna, barnstolen, allt går att stödja sig emot när man ska ta sig fram.
Vi köpte ett jumbopack med blöjor idag, de ligger förpackade i en kartong som stående på högkant är i perfekt gåhöjd.
Lillskrutt har gått omkring och skjutit kartongen framför sig hela eftermiddagen med ett strålande leende på läpparna, ända tills det kommer en vägg ivägen. Då jäklar! Illvrålen som följer på denna motgång får fönstren att skallra i hela grannskapet.
Mamma eller pappa kommer till undsättninge och flyttar ut kartongen igen och genast traskar han iväg lika glatt som förut.
Armarna med ett fast grepp om kartongen och med den lilla blöjbeklädda rumpa vippande fram och tillbaka när han knatar iväg med osäkra steg.
Mammahjärtat fylls plötsligt av en märklig värme. Så stor.
Återigen kommer tanken: Vart tog min lilla bebis vägen?