När vi hade katter var de ena riktiga hejare på att jaga flugor. Pojkarna samarbetade bra. En av dem jagade och dödade bytet medan den andra sen kom och åt upp det.
Lilla Skrutt försöker sig på något liknande, fast det går inte riktigt lika bra.
Det är så roligt med de svarta små sakerna som far runt i rummet och han vill så gärna då känna (och antagligen smaka) lite på dem.
Flugorna samarbetar icke!
Det är inte alltid lätt att träffa flugor ens med flugsmälla och ett litet barns småklumpiga rörelser skulle knappast kunna missas ens om flugan skulle vara i halvdvala.
Men han är inte dum lilla Skrutt, han har börjat förstå att ju mer han rör sig desto fortare flyttar sig de små prickarna.
Igår iakttog jag honom när han kämpade med en fluga i köket. Flugan satte sig i perfekt kryphöjd, han började sakta, sakta krypa emot den. Han såg ut precis som katterna brukade göra när de smög sig fram mot det enorma bytet.
Sen stannade han, tittade, och fortsatte långsamt framåt.
Till sist var nästippen bara en decimeter från flugan.
Då kunde han inte hålla sig längre och den lilla näven kom upp för att ta tag i den - med den självklara följden att flugan flög sin kos.
Besvikelsen i hans lilla ansikte var påtaglig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar