Känslan

Den kommer sig smygande ibland, hastigt och oväntat.
Den slår ner som en blixt från klar himmel. Känslan, känslan som jag bara kan få av att titta på min son,
Vi ligger och sover tillsammans i soffan, han på snedden över magen med sitt lilla ansikte vänt mot mitt. Jag öppnar ögonen och ser på honom. Tittar på de knubbiga kinderna, det tunna ljusa håret, den lilla näsan, de stängda ögonen och den lilla munnen, halvöppen när han andas mot mitt bröst.
Pang! Där kom den. Känslan av den ovillkorliga, överväldiga, eviga och allomfattande kärleken jag känner till denna lilla person. Känslan som får mig att vilja krama om honom och aldrig släppa taget, som får mig att önska att han alltid alltid alltid kommer att få vara lycklig i livet.
Viljan att skydda honom mot allt ont i världen är så stark.
Hjärtat nästan brister.