Vi hade besök av en av R barndomskompisar idag, han var ute och sprang och stannade till en snabbis på vägen.
Han hade sprungit 2 mil och skulle springa 3 till.
Hur lätt som helst.
Han är en riktig löpare, har bland annat sprungit några 24-timmarslopp. Man ska alltså springa så långt man kan på 24 timmar, han sprang drygt 21 mil. Det kvalificerade honom att tävla för Sverige i VM så det ska han göra senare i höst. Häftigt tycker jag.
Sen har han även sprungit lopp genom Sahara.
25 mil uppdelat i 6 etapper under 7 dagar genom öknen. Trevligt, 7 dagars löpning i ökenhetta.
R frågade varför, varför utsätter han sig för sånt? Jag tyckte han förklarade det så bra.
Hade jag varit bergsbestigare hade jag velat bestiga Mount Everest, men nu är jag ju löpare...
Jag är imponerad, minst sagt. Heja M!
söndag, juli 06, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
idiot! hahha
idiot? ja, fast med värdighet! det är ju häftigt med folk som brinner för något.
men att brinna för just löpning..
det har jag väldigt svårt att förstå.
Skicka en kommentar