Mytoman?

En person i min bekantskapskrets ljuger. Inte små vita lögner, utan det verkar vara lögner för ljugandets egen skull.
Personen ljuger både om sig själv och om andra och har flera gånger hittat på att andra ska ha sagt saker som inte är sanna, utan ofta raka motsattsen till verkligheten. Det är lögner som är hur lätta som helst att avslöja och personen har blivit konfronterad med det, men ändå bara fortsätter lögnerna.
Varför gör man så? Alla som avslöjar lögnerna blir ju arga och ledsna, och tilliten till personen är hos både mig och många andra numera obefintlig. Det är som om det skulle finnas ett tvångsmässigt behov av att skapa drama i sin omgivning.
Det är ingen som jag kan välja att sluta umgås med heller, och jag tror att personen egentligen mår ganska dåligt i sig själv.
Men hur hanterar man en sån människa?