Att prata

Jag pratar inte gärna med andra om sånt som är jobbigt, framför allt när jag vet att personen jag pratar med inte riktigt kan relatera till det jag pratar om, då är jag hellre tyst.
Men ibland, ibland är det verkligen skönt att bara få prata.
Igår fick jag chansen att prata av mig med en vän, en vän som till stor del har samma erfarenheter som jag. Som känner, tycker och tänker som jag, positivt som negativt. Det är skönt att se sig själv speglas i någon annan, att veta att mina reaktioner inte är konstiga och att jag inte är ensam om att känna och tänka som jag gör.
Även om ingenting ändras i sak är det skönt att känna att någon förstår.
Tack.