onsdag, augusti 29, 2012

Operation för lilla Skrutt

Skrutt var in på en operation idag, och alltså hurra för personalen! Jag blir så imponerad.
Så lugna, pedagogiska och trevliga. Tar sig verkligen tid att prata med barnen.
Narkosläkaren var helt underbar precis som alla sjuksyrror, på både barnavdelningen, operation och uppvaket.
Helt fantastiska!
Den enda som kanske inte var riktigt bra på prata med barnet på barnets sätt var väl operationsläkaren, trevlig och så, men bättre på att ta vuxna än barn. Men det är helt ok, så länge vederbörande är bra på sitt jobb och har folk omkring sig som tar hand om den andra biten.
 
Själv var jag inte alls så nervös som jag trodde att jag skulle vara, antagligen också det till stor del beroende på alla proffsiga syrror och narkosläkeren. Jag kände verkligen att de tog hand om mitt barn på bästa sätt.
Sen att det var de två längsta timmarna i mitt liv när han var nedsövd, det är ju svårt att komma ifrån.

Skrutt själv var superduktig. Vi hade pratat mycket om hur spännande det skulle bli, att få sova-medicin och se hur allting fungerade på sjukhuset. Vi hade tittat på en film på 1177.se om hunden Sally som opererades så vi visste precis vad som skulle hända (bra både för barn och kontrollfreak till mamma).
Han skrattade och var glad ända fram till att han somnade. Och det gjorde alla andra i rummet också :)
På uppvaket sen så var det snurrigt och gjorde ont så det var lite jobbigt för honom.
Han var ganska dämpad ett tag och ville varken äta eller dricka, men sen kräktes han och efter det blev han både hungig, törstig och pigg.
Spagettiben hade han dock kvar i flera timmar så jag fick stötta honom ordentligt när vi skulle hem. Han tyckte det var väldigt märkligt med ben som inte gjorde som han ville och helt plötsligt vek sig under honom.

Nu återstår utmaningen i att hålla honom lugn.
Inget klättrande, inget cyklande, inget badande och ingen fotbollsträning på 14 dagar.
Puh! Där har vi en utmaning för föräldrarna!
För att inte tala om den stackars dagispersonalen som ska försöka att hålla honom i alla fall lite lugnare än vanligt från och med nästa vecka.
Jag säger bara: Lycka till!

Inga kommentarer: